everybody is perfect, some just doesn't see it...
många tror att så länge man är glad så mår man bra, men det är lätt att bara ta det man ser som ett bevis på det. många ungdomar, inklusive jag, har inte det svårt med att låtsas vara glad även fast man bara vill gå och gömma sig.
mest beror detta på vad jag har eller rättare sagt vad jag nästan alltid haft BDD - Body Dysmorphic Disorder, den är inte lika allvarlig som BDD kan vara vilket jag är glad för eftersom det är lättare att komma ut den situationen jag befinner mig i. jag ser mig själv som ful och så fort jag kan spegla mig själv försöker jag se så att de kroppsdelar jag fullkomligt hatar inte syns, jag använder nästan aldrig t-shirts, shorts(händer ibland men mår verkligen illa av att se mig själv), klänningar eller bikini, känner mig äcklad när jag ser mig själv och vill bara försvinna. det är också oftast därför jag inte vill göra vissa saker på idrotten som t.ex springa i grupp, vill inte att folk ska se mig i träningkläderna, se hur ful jag verkligen är och kanske tycka att jag är så j*vla dålig. ibland tror jag att det skulle vara bättre om jag bara slutade med allt och slutade kämpa för att må bra, men det är inte lätt att må bra om man redan blivit nedbruten flera gånger förut för hur jag ser ut och vem jag är. det är också därför jag har träningsmani, alltså så fort jag får chansen tränar jag och då tränar jag verkligen hårt.
till stor del gör detta att min självkänsla är dålig, jag gillar helt enkelt inte mig själv och tills jag känner att jag kan göra det så kommer jag att få leva med BDD.
Kommentarer
Trackback
